brasilbrasil

Resan börjar närma sig och nu är det bara 12 dagar kvar tills jag och Sofia tar flyget hem till Jenny i Buenos Aires. Jag kan knappt vänta tills jag kan börja packa, kan ju inte börja nu för då har jag bara skrynkliga kläder när jag kommer fram. Jag har iallafall lånat mormors resväska som jag tror blir perfekt och så har jag fyllt på iPoden med både film och musik så att den är redo för låååånga resor.

Boendet första veckan i Salvador har jag också bokat, ska bo på ett ställe som heter Galeria 13. Det verkade jätte mysigt med Swimming Pool och allt!

Jag har också läst klart kursen på Universitetet och fick B, hur jag nu lyckades med det när jag hade E på första tentan. Men jag är nöjd och tror att jag kommer kunna klara mig med bara portugisiska, fast även om jag inte skulle göra det så skulle ju inget annat språk funka så man blir ju så illa tvungen.

Som en sista lyckoönskning från mitt försäkringsbolag så har dom sett till så att jag knappast kommer behöva oroa mig för att ha för lite pengar på resan. Tänk att det löste sig trots att jag inte har jobbat sen i augusti! Det är ju nästan så att man borde tacka tjejerna som rev mig på krogen..

Abraço

Nu är det alltså en månad, två dagar och en timma tills flyget lyfter och jag har ingen aning hur tusan jag ska lyckas packa. Är grymt sugen på att köra en repris på semestern i Portugal förra sommaren och ha med mig tio par skor, men jag inser att det kanske inte är en bra idé. Dessutom kan jag inte bestämma mig om jag ska köpa en ryggsäck och köra backpacking eller om jag ska låna mormors resväska alternativt köpa en ny! HJÄLP! Nästa problem är min garderob, varför i hela fridens namn har jag bara svarta kläder?! Svarta kläder och sommar, nja.. Och så är ju svarta kläder "begravningskläder" i Brasilien så kanske inte så kul att knata runt som en sörjande i fyra månader!

Men hursomhelst så fick jag ett telefonsamtal från ett utländskt nummer igår. Jag svarade och hörde någon säga Oi, tudo bem? (hej, allt bra?). Jovisst sa jag, tudo bom, men vem är du? Killen svarar att han är Eduardo från Madrid som jag träffade där i våras. Han förklarade att han hade en kompis som hade skaffat en ny lägenhet och bodde aldeles ensam. Öh jaha, sa jag och fattade inte riktigt varför han berättade det här. Jo, min kompis, Marcelo, han ville att jag skulle bjuda hit dig. Det är hans mobil jag ringer ifrån. Han är fotbollsspelare. Jaha, säger jag som inte vet något om utländsk fotboll. Jo han spelar i Real Madrid, säger Eduardo. Han undrar om inte du vill komma hit och ta med dig några snygga kompisar. Ni behöver inte betala något, ni kan bo här också. Aah han ringer dig senare om det går bra? Och juste, vet du vem Christiano Ronaldo är? Han är också här, du kan få prata med honom också om du vill. Varav jag säger nej och får panik. Jag pratar inte tillräckligt bra portugisiska, säger jag, jag kommer inte förstå vad han säger. Jodå säger Eduardo. Dom ringer dig sen!

Allt är klart efter många om och men. Banken krånglade, tydligen har jag fel kort där försäkringen inte gäller. Priset var såklart olika hos alla, när jag trodde att jag hittat en billigare biljett hos Kilroy så lovar STA att jag kan få ett bättre pris hos dem så vi fick springa till Kilroy, hämta en offert och sen springa tillbaka till STA som fick ner priset. Men när vi skulle betala så blev det krångel igen, jag kunde bara betala hemmfrån med mitt kort men knappast att de tog emot betalningar via internet. Så fick skicka över pengar till mammas konto, tredje överföringen den dagen, mamma fick ringa och kolla med banken så att jag ingick i hennes försäkring och så tillslut kunde vi betala. När jag sen skulle köpa Salvador resan var självklart ungdomsbiljetterna slut och priset hade stigit med flera tusen. Så jag fick åka hem och leta på internet i en evighet innan jag tillslut hittade den billigaste resan, 3100 kronor! Jag ringde mamma och hon skulle betala och vad händer? Jo, man måste ha ett amerikanskt visa kort. Så jag fick börja om letandet. Så hittade jag en ny resa, skickar länken till mamma och hon klickar upp den och... får upp en helt annan hemsida, där resan självklart inte finns. Efter ytterligare krångel lyckas vi iallafall hitta biljetten, jag får föra över pengar ännu en gång och så blev det klart och jag har en resa till Salvador två veckor innan karnevalen börjar! Pheeew.