brasilbrasil

Till alla er som tror att Sverige inte är jämställt, ta första flyg över atlanten, korsa ekvatorn och hoppa av i Brasilien. Klarar ni sen att komma tillbaka till civiliserade Sverige och säga att det är inte är jämställt här då får ni tvätta munnen med tvål för det är ren och skär lögn. Sverige har allt, här förväntas inte kvinnor stanna hemma och laga mat till otacksamma, bortskämda och respektlösa män. Här kan vi kvinnor säga ifrån, lämna mannen om så behövs och visa var skåpet ska stå. Det finns inget som heter "håll käften och stanna hemma medan jag går ut och dricker öl." Det finns ingen som tvingar kvinnor att ta hand om barnen medan männen reser runt och ligger med andra och framför allt finns det andra kvinnor som kan vara till stöd när männen behandlar en som skit. På andra sidan atlanten, i det stora paradislandet ser kvinnor ner på andra kvinnor som inte accepterar sina män, kanske inte ens deras män, kan också vara män i allmänhet. Här i norden finns inga kvinnor som anser det konstigt att inte, varje dag, vilja laga mat åt männen, städa, föda barn och jobba utan att klaga och fortsätta att tillfredställa männen även i sängen. Det är en outtalad regel att ligger man inte med sin man regelbundet så går han till andra och du kommer vara den enda som inte vet om det. Alla hans vänner och andra tjejer kommer prata om dig bakom din rygg och säga, stackars henne som är hemma och gravid medan han ligger runt med halva stan. Då man samlas i en grupp så vet kvinnorna att det är deras ansvar att se till så att allting finns och att allting fungerar medan männen kan luta sig tillbaka och umgås utan villkor. För en tjej att komma in i konversationen och umgänget krävs mycket, man måste inge en viss pondus inför männen och visa att man är tuff, även om de efteråt kommer diskutera vilka hon har legat med eller om någon skulle vilja göra det. Att gå förbi ett gäng med killar är som att gå förbi en Topmodel jury där alla medlemmar beter sig som kåta 14åringar. Det görs miner och är man riktigt manlig kan man försöka röra vid rumpan/armen/ansiktet, kanske till och med kläcka en nedvärderande kommentar eller hålla fast ansiktet och försöka kyssa henne. För en tjej att gå ut på gatan utan manligt sällskap är som att ge sig ut i krig utan vapen och skyddsväst.

Jag ber om ursäkt, kan lätt säga att jag liksom blev lite upptagen med att leva där borta i Brasilien så det hanns inte riktigt med att skriva. Inte på datorn iallafall, men jag kan erkänna att det finns en del saftiga historier ner klottrade i mitt block. Kan vara så att jag publicerar dem någon gång inom en snar framtid. Har den senaste veckan blivit lite inspirerad till att börja skriva igen. Dels efter att ha läst Pellerunes underbara blogg (http://funderar.pellerune.se/) och dels efter att ha varit på en workshop om kreativt skrivande på universitetet. Dock tyckte läraren att man skulle skriva ca 80 sidor i månaden, jag tyckte det kändes som slöseri med ord och papper, jag vill ju att regnskogen ska få stå kvar så jag kan besöka den.  Tänkte att jag kunde börja skriva lite igen, har ju lite mer tid nu än på resan som jag förövrigt har kommit hem från för er som inte visste det. Dessutom är det lite lättare att uppdatera när man har dator och internet. Får se om det fortfarande finns någon stackare där ute som besöker bloggen i hopp om ett nytt inlägg. Om du läser detta så dedikerar jag detta inlägg till dig. Tack för att du stått ut med mitt fem månaders uppehåll.

Hörs snart!